Hur informerar man sina närstående?

Reaktionen på ett besked om att cancersjukdomen spridit sig är förstås väldigt individuell. För många drabbade finns en stor oro för hur man ska tala med sina närmaste om sjukdomsbeskedet – och om framtiden.

Här har vi samlat tips och råd kring hur man talar med sin partner, barn, och andra närstående om att leva med spridd bröstcancer.

Att informera sin partner

Vardagen förändras när en av parterna i en relation är cancersjuk. Det är nödvändigt att prata öppet om förändringarna och samtalen och diskussionerna bör få ta den tid som krävs. Hur två människor talar med varandra skiljer sig åt från relation till relation, men det viktigaste är att våga tala öppet – trots att det kan kännas plågsamt att tala om sin rädsla för framtiden och om hur man ska lösa praktiska saker.

Att prata med sina barn och barnbarn

Allmänt
Det är viktigt att informera personal på förskola, skola och fritids om den rådande situationen hemma. Bara genom en öppen kommunikation kan barnet få bästa möjliga stöd i sin vardagliga miljö i barnomsorgen eller i skolan.

Små barn – förskoleålder
Det kan vara svårt att veta hur man ska förklara situationen för små barn. Men oavsett ålder märker barnet att något inte är som det ska. Därför är det viktigt att så gott det går förklara varför det har blivit förändringar. Det finns annars en risk att barnet målar upp bilder som kan vara mer skrämmande än verkligheten.

För små barn har vardagsrutiner stor betydelse. Då kan även små förändringar påverka det dagliga livet. Se därför till att berätta varför förändringarna sker. Tala om nuet och den närmsta framtiden. Många barn ställer frågor – försök att svara på ett så enkelt sätt som möjligt.

Barn i skolåldern
Då barnen är lite äldre – mellan sju och tolv år – bör man tala mer konkret om sjukdomen och vad den innebär. I den här åldern är barn ofta faktasökande och de vill veta vad som händer i kroppen när man har drabbats av en cancersjukdom och hur cancerceller kan sprida sig i kroppen. Barn har ofta en komplex bild av livets slut med kopplingar till dramatiska olycksfall och plötslig död. Därför är det viktigt att tala om döden som något naturligt och ofrånkomligt – och att det inte alls behöver göra ont.

Tonåringar
Barn i tonåren förstår hela betydelsen av att leva med en livshotande sjukdom. Samtidigt befinner sig många tonåringar i en känslig fas i livet, där den egna kroppen står i fokus tillsammans med många funderingar om vuxenlivet. Trots sjukdom i familjen är det viktigt att låta tonåringen ”vara som alla andra”. En annan viktig aspekt är att tonåringen inte alltid är villig att prata om sjukdomssituationen – informera och erbjud honom eller henne att ställa frågor när tillfället passar.

För unga närstående i åldern 16-30 år finns möjlighet att bli anhörigmedlem hos organisationen Ung Cancer som bland annat anordnar anhörigträffar.

Att informera släkt och vänner

Utanför den innersta kretsen finns säkert många som har funderingar kring vad spridd bröstcancer innebär. I fråga om information till släkt och vänner är det viktigt att den som är sjuk själv får bestämma vad hon vill berätta, för vilka och i vilken takt. Att dela med sig av tankar och önskemål kan öka möjligheterna till förståelse från de närstående som ingår i den närmaste familjekretsen.

Att informera på arbetsplatsen

För den som yrkesarbetar är det nödvändigt att informera arbetsgivaren om den rådande situationen. Upplägget kan se olika ut beroende på hur öppen man vill vara. Vissa vill kanske se det som en ren sjukskrivningsfråga. Många arbetsplatser har bestämmelser kring vad som gäller då en medarbetare får en livshotande sjukdom. Det bästa är att ta reda på vad som är gällande rutin på den egna arbetsplatsen. Många kroniskt sjuka vill att arbetsplatsen ska vara en ”fristad” där man inte ses som sjuk, medan andra vill vara mer öppna om hur det ligger till. Det är också viktigt att den som är sjuk får sätta ramarna för vad arbetsgivaren säger till resten av medarbetarna.

Uppdaterad: 27-02-2015