Second opinion

Den patient som lider av en allvarlig och/eller livshotande sjukdom har rätt till en förnyad medicinsk bedömning, en så kallad second opinion. Det innebär att patienten har rätt att få en medicinsk bedömning av en annan läkare än den som gjorde den ursprungliga bedömningen. Second opinion är ett bra sätt för patienten att antingen bli trygg i att två av varandra oberoende läkare gör samma bedömning, eller att få reda på andra tänkbara behandlingsmöjligheter.

Second opinion – en rättighet

Rätten till en second opinion är inskriven i hälso- och sjukvårdslagen vilket innebär att patienterna kan kräva en förnyad bedömning. Second opinion kan ges i det landsting där man vårdas, eller i ett annat landsting. Det finns även ett krav på att den som ansvarar för patientens medicinska behandling ska se till att patienten får en second opinion om denna vill så.

Om den andra medicinska bedömningen skiljer sig från den som patienten först fick ska patienten följa den behandling som rekommenderas via second opinion. Detta kan innebära att man får tillgång till en behandling som hemlandstinget inte erbjuder.

Som patient kan man lämna specifika önskemål på exempelvis landsting eller vilken läkare som man vill ska göra bedömningen. Det är då upp till hemlandstinget att försöka ordna det.

Anledningar till att söka second opinion

Det kan finnas många anledningar till varför man väljer att begära en förnyad medicinsk bedömning.

Exempel på när second opinion ska övervägas är:

  • När det är oklart vilken behandling som kan vara mest lämplig.
  • Om man ej fått några behandlingsåtgärder och ”det inte finns mer att göra”
  • Om det finns alternativa likvärdiga behandlingar
  • Om man vill ha stöd från en annan vårdgivare
  • Om man vill bekräfta den rådande behandlingsstrategin genom en andra bedömning

Kostnadsfritt för patienten

Om man får en second opinion står hemlandstinget för kostnaderna om man fått en specialistvårdsremiss. Detta får man enklast genom att ta kontakt med behandlande läkare, kontaktsjuksköterska eller kurator. Landstinget där man hör hemma står också för resekostnader om det behövs. 

Uppdaterad: 27-02-2015